Kapitulationen vid Perevolotjna
Efter nederlaget vid Poltava var det Karl XII:s avsikt att vid byn Bjeliki, söder om Poltava, föra armén över Vorskla till tatariskt område. Morgonen efter slaget gavs det inga order vid uppbrottet från Novo Sensjary, varvid marschen fortsattes på Vorsklas högra strand. Söder om Bjeliki fanns ett vad över Vorskla vid Kisjenka, men genom misstag av flera officerare passerade man förbi denna plats och ryckte fram till Perevolotnja, en halv mil därifrån.
Vid Perevolotnja fick Karl XII av Adam Ludwig Lewenhaupt och andra av det högre befälen chansen att med en eskort gå över Dnepr för att ila i förväg till osmanskt område; kungens motiv att gå över där ska bland annat varit att han fort ville komma till Polen. Lewenhaupt skulle enligt Karl XII:s önskan medföljt över Dnepr, men fick på sin egen begäran stanna kvar och föra befälet över armén. Han fick order att föra armén över Vorskla in på tatariskt område och lovade att det skulle ske. På morgonen 1 juli anlände furst Mensjikov med en rysk styrka på mindre än 9 000 man, huvudsakligen kavalleri. Lewenhaupt ville dock inte ta strid mot ryssarna, utan efter överläggningar och omröstningar med de högre officerarna kapitulerade den svenska armén.
Severin var en av de ca 23.000 personer, som gick i rysk fångenskap. Man beräknar att endast ca 4.000 skulle återse hemlandet. En lång, förödmjukande och plågsam marsch började nu för fångarna, som bl a vid jultiden visades upp under tsar Peters segerparad på Moskvas gator.
Sibirien
Fångenskap
Efter två år, i augusti 1711, kom Severin till Tobolsk i Sibirien. Färden från Moskva, ca 260 mil, är skildrad av fänriken Anders Pihlström från Dalregementet i sin dagbok och Severin och Abraham var med i samma grupp, den sk Sabbakzarska sviten. I denna ingick 23 officerare och andra från Skaraborgs / Västgöta infanteri. Under fångenskapen utförde officerare inget straffarbete, till skillnad från de meniga, men officerarna måste själva ordna uppehälle och mat. Fattigdomen och svälten blev i många fall stor. Så småningom kom penningmedel hemifrån, vilket i någon mån lindrade nöden.
Hem igen efter 14 år
Först i augusti 1721 fick Sverige fred med Ryssland och fångarna kunde börja återvända hemåt. De reste från Moskva över Petersburg till Helsingfors samt med båt till Stockholm. Severin kom hem den 30 juni 1722, precis 13 år efter det han blivit krigsfånge. Han var nu 40 år gammal.