Fellingsbro i gamla tider

Något om Fellingsbro socken i gamla tider

Författare: Hans Åbyhammar

Källa: Föredrag hållet av Hans Åbyhammar för Lindesbergs Rotary Klubb och Fellingsbro Rotary Klubb vintern 2009

Fellingsbro socken i gamla tider.

Den har alltid varit en stor och rik socken och jag skall berätta lite om alla rekord som satts genom år som gått.

Det Militära

Vi börjar med det militära. När Gustav Vasa lade grunden till vårt ridande försvar bestämde han på Arboga möte 1536 att ett antal ryttare skulle underhållas av Fellingsbro socken. En bonde erhöll en gård av minst ett hemmans storlek mot skyldighet att hålla en ryttare med häst och mundering. Nu bildades Fellingsbro kompani. Under Karl XI bildades indelningsverket och namnet blev nu Kungl. Livregementet till häst, senare kallat Livregementets husarer. Socknen ställde upp med inte mindre 97 husarer och dessutom 37 indelta soldater, som tillhörde Kungsörs kompani eller Örebro kompani av Livregementet till fots. Ingen annan socken i Sverige kunde prestera något liknande. Vad kunde det bero på? Att Karl XI var i Finnåker och jagade björn? Eller att socknen låg nära Kungsör, där kungen tyckte mycket om att vara? Eller? Nej sanningen är att här fanns ovanligt goda förutsättningar för ett fungerande indelningsverk Det var en stor socken. Till arealen störst i Sverige. Här fanns 12.000 tunnland odlad åker och dessutom en betydande areal skog. Vid Karl XI:s tid fanns här 300 skattbelagda gårdsenheter. De flesta ägda av självägande bönder och det var ju förutsättningen för ett fungerande sockenförsvar. 200 av gårdarna togs in i indelningsverket. I Fellingsbro ägdes 80% av jorden av självägande skattbelagda bönder. Det vanliga i landet f.ö. var att 1/3 ägdes av staten, 1/3 av skatte befriat frälse och 1/3 av skattbelagda bönder. För att nå antalet 100, som var antalet i en skvadron lånade man 3 ryttare från Ervalla, som ingick i Fellingsbro härad. Det blev Livskvadronen av Livregementets husarer, som alltid stod kungen närmast och som deltog i krigen både under 1600-talet och ända fram till Karl XII:s krig mot Norge 1718. Slaget vid Lund 1676. Karl XI höll på att rida vilse. Livskvadronen räddade både kungen och slaget Jag har ett dokument undertecknat i Fellingsbro krog den 19 juli anno 1686 av nio nämndemän och landshövdingen Didrich Wrangel och senare den 5 augusti samma år även signerat av “Carolus” d.v.s. Karl XI. Det heter: “Kongl. Maj:tz nådige förordning och reglemente emellan allmogen och soldaterne uti Fällingsbro Härad” och beskriver i detalj på åtta sidor vilka skyldigheter och förmåner respektive parter hade i det s.k., “indelningsverket”. Jag tror inte att det finns så många socknar som kan visa upp något liknande. En annan kår inom armen var Karl XI:s drabanter, som man förr kunde beskåda vid riksdagens högtidliga öppnande, då de stampade in med dragna värjor. Ursprungligen var de en livvakt som Karl XI:s mor, änkedrottning Hedvig Sofia, inrättade för unge prinsen, som inte var mer än 4 år när fadern Karl X avled och Sverige låg i krig med inte mindre än sex länder. Senare blev det en beriden kår om 200 man. De var klädda i blårockar och bestod enbart av officerare. Lägsta rang var kapten eller ryttmästare. Ett flertal av drabanterna kom från Fellingsbro. De var söner till bruksägare och präster och hade namn som Hising Salmoon, Christiernin, Soop och Blom. Ingen annan socken i landet har producerat så många drabanter som Fellingsbro. De följde Karl XII till Turkiet, var med på ritten åter till Sverige och återkom till Fellingsbro när de som var kvar, följde kungens liktåg, och som på väg till Stockholm övernattade i Fellingsbro; Kungens lik i prostgården och följet i kyrkan. I liktåget ingick 280 personer, 470 hästar, 119 slädar och vagnar och det var den 16 januari 1719.

Framträdande fellingsbroare

Senare fellingsbroare som varit framträdande officerare är bl. a. översten Gösta Mårtensson från gården Granberga. Han var försvarsområdesbefälhavare för Örebro försvarsområde i många år. Hans son Hjalmar blev även han överste och försvarsområdesbefälhavare i Örebro.En annan son Jan Mårtensson har varit handsekreterare vid hovet och även ambassadör och är nog nu mest känd som författare av detektivromaner. En om året, nu över 30 st.Från granngården till Granberga kom en annan bemärkt person: Ulf von Roth. Chef och vd för bl.a. Hotell Foresta, Grand Hotell Stockholm, Grand Hotell Saltsjöbaden med flera. Han äger och bebor numer ryttmästarbostället Eke, vilket han mycket väl vårdar och förvaltar.Till nutida kända fellingsbroare bör även nämnas agronomen Olle Berglund. Mångårig chef för Lantbruksradion och mycket uppskattad för många intressanta naturprogram i TV. I radio och TV hör vi ofta Peter Bergstedt, uppväxt i Fellingsbro, son till provinsialläkaren Nils Bergstedt. Ordf. i Broderskapsrörelsen och välkände Peter Weiderud kom också han från Fellingsbro, son till folkskoleläraren Rolf Weiderud. Och professor Bo Algers vid Lantbruksuniversitet uppväxt i Fellingsbro där fadern var distriktsveterinär. Det är bara några exempel, det finns säkert fler.Men den nog mest kände fellingsbroaren långt över landets gränser är “Mått – Johansson” från Oppboga. Hans uppfinning av måttsatser gjorda av stålstycken blev berömda och användes i hela industrivärlden. Passbitarna hade en noggrannhet på en tusendels millimeter. Henry Ford upptäckte Johanssons uppfinning och anlitade honom. Det sägs att “Mått-Johansson var den enda som fick gå in i Henry Fords privata kontor utan att först knacka på dörren.Vi kan avsluta den militära delen med att nämna att när hemvärnet var som mest aktivt under senare delen av 1900-talet var Fellingsbro hemvärnsområde störst i Lindesbergs hemvärnskrets. Det vet jag, för jag var kretshemvärnschef. Varken Lindesberg, Näsby, Ramsberg eller Kopparberg, som ingick i kretsen, hade fler hemvärnsmän.

Kyrkan

Nu till ett annat rekord Ända fram till 1559 tillhörde Fellingsbro Åkerbo härad, men bildade då tillsammans med Näsby och Ervalla Fellingsbro härad. Prosten i Fellingsbro var chef och tionde-indrivare för Åkerbo prosten som då omfattade 17 socknar: Fellingsbro, Medåker, Skedevi, Himmeta, Bro, Malma, Odensvi, Köping, Kungs Barkarö, Björskog, Arboga, Lindesberg, Skinnskatteberg, Näsby, Ervalla, Ramsberg, och Ljusnarsberg. All skatt eller tionde, som det hette på den tiden, skulle indrivas av prosten Fellingsbro, för att sedan redovisas till stift och stat. Det mesta inflöt i naturaprodukter, en mindre del i penningar.Därför uppfördes den s.k.. “kastalen” vid kyrkan. Det är förmodligen en s.k.. “tioendebod” för säkert förvar, en skattekista. Det var ju ett stort geografiskt område och med alla hyttor och bruk mycket välbärgat. Prosten var tillika “kanik”, d.v.s.. medlem av stiftstyrelsen. Han hade dessutom procent på den indrivna skatten, vilket gjorde att prostlönen i Fellingsbro var den högsta i Svea rike. Pastoratet var regalt ända till 1900-talets början, d.v.s. kungen utnämnde prästen eller prosten. Den första församlingsvalda kyrkoherden hette Enblom och döpte mig 1922. När pastoratet ledigförklarades 1815 söktes det av tre professorer i Lund. En av dem var Esaias Tegnér. Han fick nöja sig med att bli biskop i Lund i stället, där han uppbar bara drygt hälften av kyrkoherdelönen i Fellingsbro. Kyrkan är från 1100-1200 talet och ligger på en typisk klassisk kulturplats: just där en å skar genom en ås. Där två färdvägar möts. Den tävlar med St. Tuna och Järvsö om att vara största landsortskyrkan i Sverige. Innan ombyggnaden i början på 1900-talet, då man tog bort sidoläktarna, av vilka den ena hette soldatläktaren, rymde den 1.236 sittplatser. Socknen hade tidigare två församlingar, norra och södra. Kyrkan i Spannarboda är fort farande i bruk. Båda kyrkklockorna från 1400-talet finns kvar och det är ganska unikt. Socknen betalade med silver för att få behålla klockorna vid Gustav Vasas klockkonfiskation. Cahmanorgeln har kvar frontpiporna fr. 1700 talet och det finns bara en till sådan bevarad i Sverige, den vid Lövsta Bruk i Uppland. När man i mitten av 1800-talet skilde den andliga delen från den världsliga av socknarna och Fellingsbro, nästan samtidigt, fick järnvägsstation på Köping – Hult banan förflyttades socknens centrum från kyrkan till stationssamhället . Det blev “kyrkbackens” lycka. Andra sockencentra har moderniserats och förfulats. Men i Fellingsbro fick socknens gamla centrum förbli oförändrat, vilket är ganska unikt. Kvar i nästan oförändrat skick finns prostgård, kyrkoherdebostad, komministerbostad, kantorsbostad, kyrkväktarbostad, småskola och folkskola med lärarbostäder, kyrkstallar, sparbankshus med bankvalv samt prästgårdsarrendatorsbostad med ekonomihus. Allt i ganska gott skick. Fattigstugan och barnmorskebostaden är rivna. (Här både började och slutade livet) Delar av Ramsberg och Linde hörde tidigare till Fellingsbro. Socknen sträckte sig anda upp till Gammelbo och Grimsö. I Linde skvallrar namnen Högstaboda, Fryggesboda, Kåverboda om att de var utgårdar till Hökasta, Frötuna och Korrvike. Fellingsbro hade järnbruk och hammarsmedjor på 24 platser, som var i drift från början av 1600-talet till slutet av 1800-talet. Ingen annan socken hade så många. Efter den lilla Essingeån, som jag är uppväxt vid, fanns det 8 bruk och hammarsmedjor. De låg på var och varannan km. På en sträcka av ca 2 mil, mellan Oppäsen och utflödet i Arbogaån. Den var Sveriges brukstätaste vattendrag. Bruken var i gång året runt och ofta i skift. För att klara vatten försörjningen hade man rätt att dämma två årsnederbörder i sjöarna Oppäsen och Iresjön. Järnbruk och hammarsmedjor fanns på följande platser: Stensta, Rockhammar, Storboda, Kåfalla, Finnåker, Sundboda, Grönbo, Västansjö, Sällingeforsen, Åbyhammar, Sörbyholm, Österhammar, Oppboga Lisselboda, Ekebyhammar, Iskarboda, Hultahammarn, Kärrboda , Essingebron, Lustholmen, Frötuna, Sverkesta, Vesslingbyholm och Norrbyhammar.

Kultur

Hur många socknar kan ställa upp med en akademisekreterare? Det kan Fellingsbro. Carl David af Wirsén föddes 1842 och växte upp på Rockhammar. Fadern var delägare i bruket och förvaltare. Carl David har författat den välkända psalmen “En vänlig grönskas rika prakt” nr. 201 i psalmboken och blev akademins ständige sekreterare. När man färdas vägen mellan Rockhammar och Stensta, vilket han måste ha gjort många gånger, förstår man varifrån inspirationen kom. Då passerar man Fellingsbros mest litterära hus som heter “Jägershus” och som byggdes i början på 1900-talet av majoren Nils af Geijerstam. Han hade fått majors avsked och tillträdde för att bistå sin bror Carl af Geijerstam som kontorschef vid Rockhammar. Han har skrivit “Rockhammars bruks historia”. Hans barn är alla välkända kulturarbetare. Carl Erik, uppskattad poet och författare. Ragnar af Geijerstam, Brita af Geijerstam och “Clabbe”, sonson i huset känd från radio och TV. En välkänd gäst i huset var Frans G. Bengtsson, författare och då lika uppskattad då, som Guillou är i dag, genom sina böcker om “Röde Orm” och “Karl XII:s levnad”. Jag har haft förmånen att få sammanträffa med Frans G. Bengtsson. Det glömmer jag aldrig. Nu fortfar den litterära ådran att flyta vid Jägershus efter Sverkestaåns strand genom att Helena Henschen övertagit huset. Hennes böcker är välkända: I skuggan av ett brott” och den senaste “Hon Älskade”. Alla dokumentärromaner. Vilken socken kan konkurrera?

Andra märkvärdigheter

Fellingsbro har bestått riksdagen med en talman. Gustaf Sundelin från Känäs var 1:a kammarens talmal i många år. Sonen Carl Gustaf var kommunalkamrer och flyttades till Lindesberg efter kommunsammanslagningen 1971. Och så har Fellingsbro haft egen hälsobrunn, men det är ju inget att skryta med för det har ju Lindesberg också. Men Fors Brunn var större och mer välkänd än Dalskogen. Till Fors reste man både frånArboga och Örebro. Blixterboda station var adressen och där mötte livreklädd kusk med landå. På tal om stationer. Fellingsbro hade inte mindre an åtta poststationer Fellingsbro, Kåfalla, Stensta, Ullersäter, Ålsäng, Spannarboda, Blixterboda och Sällinge. Egentligen borde Näverkärret också räknas med, då själva poststationen ligger på Fellingsbrosidan av gränsen. Och hade vi tullstation: Sällinge tull, där alla varor mellan Bergslagen och Arboga tullbehandlades. Tullstugan finns kvar. Det fanns tre gästgivargårdar och ett flertal krogar: Oppboga, Fellingsbro, Vesslingby, Hedkrogen, Sällinge, Blixterboda, Pilkrog och Storbo krog. Krogarna hölls levande av forbönderna, som skötte alla transporter mellan Bergslagen och Arboga. Järntackor från hyttorna norröver, till bruken i Fellingsbro och sedan färdigt smide i form av stångjärn, knippjärn, manufaktursmide och färdiga produkter till Arboga. Forbönderna hade fått skatteförmåner redan av Gustav Vasa. Kvinnorna fick sköta jordbruket, som då var i sämsta skick. Gödseln som skulle göda åkrarna låg på vägarna, beklagade en kyrkans man. Turen mellan Fellingsbro – Kopparberg och Arboga tog ca en vecka., tur och retur. I återfrakt hade man livsmedel som spannmål och andra förnödenheter för Bergslagens behov. Många av våra kungar har haft sina älgjakter på Grönbo revir och andra kända män som besökt socknen: är Dalai Lama, då han invigde “Stupan”, buddistcentret i Oppeby. Ytterligare en känd man som efter sin pensionering slog sig ner i Fellingsbro var den välkände radiodoktorn Peter Heineman som bebodde Kastanjegården i Tåje. Det här var inget skryt. Det är bara skåningar som skryter. Det är en sann berättelse om tider som varit. Och en liten förklaring till att vi från Sveriges största och bästa socken hade våra dubier när vi tvingades att inkorporeras med det lilla Lindesberg. Tack får att Ni velat lyssna. Hans Åbyhammar